Kom hem från skolan för ett tag.. och nu sitter jag här och kolla på en viss persons bilddagbok, och gråten sitter verkligen i halsen. Och alla minnen bara dras upp igen, och jag inser verkligen nu vad ja har gjort..det värsta är bara att det är för sent. skulle göra vad som helst för att ha dej här just nu..
But you were everything to me
I was begging you please don't go...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar